Search Close

Search

Min story/my story

(in English below)

Tack för att du vill lära känna mig bättre. Här är några saker som du inte kommer att hitta på LinkedIn, som för övrigt är ett av de få sociala medier som jag använder.

Jag föddes i Polen 1978 och landade i Sverige som 13-åring. Som enda barnet med två företagarföräldrar, tillbringade jag mycket tid själv på mitt rum med att skapa saker. Skapa som i: rita, tillverka saker, måla på mina väggar och möbler (de lät mig göra det, eller så märkte de inte), och i att dansa. Jag drömde om att bli modedesigner och stridspilot (Top Gun-effekten? Vem vet?) på samma gång. Mina polska föräldrar tyckte att advokat var ett passande yrke.


Jag har en dubbelexamen från Lunds Universitet: en Jur Kand och en Magisterexamen i företagsekonomi. Från dag ett visste jag att juridik inte var något för mig – det fanns inget utrymme för att skapa något nytt. Därför började jag läsa ekonomi, där jag kunde dra ut de kreativa svängarna. Dock så borde jag med facit i hand ha valt helt annorlunda – det insåg jag efter att i 15 år ha gett samma svar på frågan “om du hade fått börja om…”. Jag borde ha läst psykologi. Så sedan januari 2021 är jag tillbaka på LU och ute efter min tredje examen. Jag håller inte på att rätta ett misstag, utan snarare fullbordar ett livslångt letande efter en nisch som är min. Så jag tar alla mina existerande poäng, alla år av arbetslivserfarenheter, alla framgångar och motgångar, min passion för kreativitet och min expertis inom idégenerering – kryddar dem med psykologi och skapar mitt eget ämne: idepsykologi.


Jag har alltid gillat utbildning. Som barn gick jag i en väldigt progressiv grundskola i Polen (högsta betyget var en femma, men man kunde få en sexa för kreativt tänk – vad sägs om det?), och jag älskar att lära mig saker. När jag var 13 år och blev badmintontränare, insåg jag hur mycket jag också älskar att lära ut. Från den dagen har jag alltid undervisat i något: från badminton till gruppträning, till dans, till sedermera business, marknadsföring, entreprenörskap, idégenerering och innovation. Jag undervisade i företagande på Axelsons i 4,5 år och grundade Sveriges första CSN-berättigande utbildning i humor. Jag drömmer om att en dag få gästundervisa på Lunds Universitet. Jag tror att kunskaper inom idégenerering och innovation är något en bra lärare bör ha.


Jag har varit egen företagare sedan 2009. I juli 2017 gjorde jag om mitt företag till ett onlineföretag. Jag var 3 år före Covid och jag minns hur människor tyckte att det var märkligt att jag ville ses över Zoom istället för att träffas fysiskt. För mig handlade om att livet hade ändrats. Jag hade adopterat en doberman från Irland och ville inte att han skulle vara ensam hemma. Du ser, jag är en crazy dog lady.


Jag är också minimalist, kaffeälskare, en människa som går klädd i svart och som gärna tittar på minimalistvideos på YouTube fastän det inte finns något att rensa ut. Sedan 2020 är jag tillbaka i mitt älskade Skåne efter ett 15 år långt besök i Stockholm. Jag delar mitt liv med Martin som är officer och med Zumo the doberman. På min arm har jag en tatuering som säger: “all I’ve known, all I’ve done, all I’ve felt was leading to this”. Det var nog detta allt skulle leda till.

(eng)

Thank you for wanting to get to know me better. Here are some things you won’t find on LinkedIn, which by the way is one of my very few social media channels, that I use.

I was born in Poland in 1978 but landed in Sweden as a 13-year old. With two entrepreneurs for parents and being an only child I found myself often in my room creating stuff. Creating as in drawing, designing things, painting on my walls and furnitures (they let me, or maybe they didn’t even notice) and as in dancing. My dream was to become a fashion designer and an air force pilot (Top Gun effect? To this day I don’t know) at the same time. My Polish parents thought that a lawyer would be a good profession.


I hold a double master from Lund University: a Master of Laws and a Master in Business Economics. From day one I knew that law was not for me – there was no room for creating anything new. Thus I added economics, which was more up my alley. However, every time someone asked me for the last ten (15?) years, if I had chosen the same path of education given the chance, my answer has always been: “I should have studied psychology”. So since January 2021, I am back at LU to grab that third master of mine. Correcting a mistake? Maybe. Or rather completing a life long mission of finding the exact niche. You see, I am taking everything I have done up to this point, spicing it up with a psychology flavor and creating my own topic: psychology of ideas.


I have always had a soft spot for education. Being a student at a very progressive school as a child in Poland (the highest grade was a 5, however you could get a 6 for creative thinking – how about that!), I have always loved learning. At the age of 13, when I became a badminton trainer, I also discovered my love for teaching. From that moment I have always been teaching something: starting with sports, moving on to group training, then dance, and then business, marketing, entrepreneurship, idea generation and innovation. I was an entrepreneurship teacher at Axelsons Institute for 4,5 years and am involved in creating Sweden’s first full time student loan approved undergrad program in humor. On my bucket list is teaching at LU. I believe that being skilled in idea generation and innovation is a great fit for a teacher.


I’ve been a business owner since 2009. July of 2017 was an important month for my company as I remodeled it completely and took it online. I was 3 years ahead of Covid, remembering how people would find it strange that I’d suddenly prefer to meet over Zoom. Why is that, you might ask? I adopted a rescue doberman and was not a fan of him having alone time. You see, I am a crazy dog lady.


I am also a minimalist, coffee lover, black t-shirt person – the one that spends her time watching minimalism videos on YouTube although there is nothing more to declutter. Since 2020, I am back in my beloved Skåne after a 15 year visit to Stockholm. I share my life with Martin, an army officer and Zumo, the doberman. I have a tattoo on my arm saying “all I’ve known, all I’ve done, all I’ve felt was leading to this”. Perhaps this is what it all has lead to.