Det här är en av dessa ”skulle du hellre vilja….” inlägg. Jag undrar: skulle du hellre ta en liten del av en gigantisk paj, eller skulle du välja att ha en liten paj helt för dig själv? Jag pratar om att tillhöra en bred kategori inom en bransch, eller att vara helt unik i sin nisch. Category of one.
Ok, jag tycker visserligen att du ska sträva efter att vara bäst. Men inte bäst jämfört med någon annan, utan bäst på att vara unik. Och då inte i fluffiga termer som ”be yourself, everyone else is already taken”, utan bäst på att ge dina kunder en unik service och unik upplevelse så att du aldrig någonsin blir utbytbar.
Men detta ställer lite krav. Per Frykman* skriver: ”In a world where everything changes faster than ever before, it is always tempting to fight hard to maintain the status quo that feels safe.” Det är safe att ha en liten del av en gigantisk paj som alla gillar. Att vara category of one är inte safe. Ju större risk desto större belöning, men det allra första steget är att våga ta steget. Gå mot strömmen. Våga leva ut din fulla potential. Baka din egen god damn paj.
Ta någon som du beundrar och ser upp till och jag slår vad om att en av sakerna du beundrar är att de vågar göra sin egen grej. Att de inte är generiska.
Belöningen för att vara category of one (all pajs aside)? Du får välja att tacka ja eller nej till kunder. Du får sätta dina priser. Du får lämna ett legacy. Du får skapa ditt eget Blue Ocean*. Do I need to continue? Eller håller du redan med om att detta är det enda att sträva efter?
*https://q.group/media/being-unique-making-competition-irrelevant